Idag är den dagen då det händer. Den dagen jag tar mitt liv på 15 kilo och flyttar till England. Mitt inre är en enda orkan för tillfället.

Har nu sagt hejdå till nästan alla som jag borde säga hejdå till. De allra närmaste är kvar, och några söta knytt har jag tragiskt nog inte haft tid med. Men oj, vad mycket man har varit tvungen att stå i.

Att sålla, välja och packa min resväska på 15 kilo var förvånandsvärt lätt. Troligen för lätt, så när jag väl står där i England den fjärde dagen inser jag att alla kläder jag hade med mig är förbrukade och jag får panik.

Det som var svårt var det här med handbagaget. Ingen väska var stor eller bra nog. Sedan när jag väl hittat en väska som uppfyllde nästan alla mina krav så gick inte dataväskan i den väskan, så då var jag tvungen att leta reda på en ny dataväska.

Jisses.

Om tolv timmar är jag i England, men jag vet inte om jag kommer kunna uppdatera. Malin, Tim och Thomas är nämligen mitt i en flytt och flyttar till ett nytt ställe på lördag. Därför tror jag att det är kalabalik hemma hos dom just nu, och då vill inte jag komma dragandes med min dator.

Nu ska jag krypa ner och väcka min pojkvän för sista gången...